ILS-kartläggningar i koronatider

I våras var det många som fick planera om ett och annat då Finland övergick till distansundervisning. Även ILS-projektets kartläggningar av läsning och skrivning i årskurs 5, vilka skulle göras i april, fick blåsas av.

Det handlar om en longitudinell uppföljning av ca 560 barn, som inleddes då barnen gick i första klass hösten 2015. De här eleverna har kartlagts vid skolstarten och sedan följts upp på våren i åk 1, 2 och 3. Följande uppföljning skulle som sagt ske på våren i årskurs 5 och därpå följande uppföljning är planerad i åk 7.

Kartläggningen består av gruppuppgifter och uppgifter som görs enskilt med eleven.

Vi vet alla att det händer mycket i fråga om läsning och skrivning mellan den tredje och sjunde årskursen. Därför var vi mycket angelägna om göra ett nytt försök på hösten när eleverna börjat årskurs 6. Vi insåg dock snabbt att vi inte heller denna höst skulle kunna åka ut till skolorna och kartlägga eleverna enligt tidigare modell med testledare från Niilo Mäki Institutet. Därför planerade vi en komprimerad version av uppföljningens testbatteri. Batteriet innehåller det centrala områdena i tidigare kartläggningar och kan genomföras av elevernas egna lärare.

Vi kontaktade sedan de 22 skolor som deltagit i uppföljningen och fick många snabba, entusiastiska svar. Till vår glädje ställer lärarna på alla skolor upp och genomför kartläggningarna!

Nu är arbetet i full gång. Skolorna har fått allt material samt distansutbildning i hur man genomför kartläggningarna. Speciallärarna tar hand om de individuella uppgifterna medan klass- och ämneslärare utför uppgifterna som görs i grupp.

Skolorna fick varsin mapp med viktig information tillsammans med testblanketter till eleverna.

Skolorna skickar alla genomförda uppgifter till ILS-projektet, som rättar materialet och skickar resultaten till skolorna. På det viset kan vi som tack erbjuda skolorna viktig information om elevernas behov av stöd efter vårens distansperiod och inför det sista året i lågstadieklasserna.

Vi är stolta och tacksamma över att kunna genomföra en så här stor kartläggningsinsats i samarbete med skolor runt om i Svenskfinland!

Ett stort och varmt tack till alla er som är med!

Att stödja skolarbetet hemifrån – tips för föräldrar

Distansundervisning är en ny situation för de flesta skolbarn och föräldrar. Att barnet kunnat jobba bra i skolan och med läxorna, betyder inte att det kommer att gå lika smärtfritt med heldags distansundervisning. En ny situation betyder ofta att man måste lära sig saker på nytt. Nedan följer lite tankar om hur man kan underlätta skolarbetet hemma.

  • Skapa en struktur på dagen – riktning
    • Kom överens om tider och uppgifter på förhand – gör tid i ditt eget schema också för att hjälpa barnet!
    • Förvarna och påminn barnet i tid om vad som kommer att hända (t.ex. ”Om tio minuter börjar sedan studietiden, så börja fundera på hur du avslutar leken/spelet nu”)
    • Förklara för barnet att det är viktigt att hålla sig till tiderna (t.ex. för att också föräldrarna ska hinna göra sitt jobb)
    • Skapa ett utrymme för barnets skolarbete om det inte redan finns
    • Gör det klart och tydligt för barnet vad som förväntas av hen
    • Dela upp uppgifter och arbetsstunder i tillräckligt små, hanterbara delar
      • För yngre barn ca 10–20 minuter, sedan byta uppgift eller arbetssätt eller ta paus
    • Var konkret och tydlig då du ger instruktioner och ge en instruktion åt gången
  • Ge positiv feedback – motivation
    • Positiv uppmärksamhet är ett väldigt effektivt sätt att motivera barn
      • Sträva till att ge mycket mer positiv uppmärksamhet än tillrättavisningar – det är effektivare och ger bättre stämning!
    • Ge barnet mycket positiv uppmärksamhet för att hen jobbar med skolarbete – fokusera mer på arbetssätt än på resultat och ge beröm redan för små framsteg!
  • Ha gärna ett system för att synliggöra för barnet det arbete som gjorts – t.ex. kan man fylla i en ”framstegslinje” för varje 10 eller 15 minuter gjort skolarbete
  • Öva färdigheter tillsammans med barnet – kapacitet
    • Acceptera att vissa saker kommer att ta tid för barnet (och de vuxna!) att lära sig
    • Öva färdigheter i mindre delar och diskutera vad man lärt sig. Låt barnet berätta vad man ska göra i uppgiften och ge handledning vid behov.
    • Trygga grundbehoven – sömn, pauser och mat behövs för att orka med skolarbete – gå gärna ut och rör på er varje dag!

Henrik Husberg, Niilo Mäki Institutet (www.nmi.fi), InLärning och Stöd (www.inlarningochstod.fi). Illustrationer av Jarkko Vehniäinen. Källor bl.a. Hofmann, Schmeichel & Baddeley, 2012; Kern & Clemens, 2007; Stevens & Borup, 2015

Hur situationen med coronaviruset påverkar ILS2-projektet

På grund av den rådande situationen med coronaviruset och i enlighet med rekommendationer från myndigheterna så kommer vi inom ILS2-projektet att ta till följande åtgärder:

  • All testning av elever skjuts upp till hösten
  • Skolbesök och handledning vid skolorna skjuts upp
  • Den planerade ProSkola-konferensen 20.3 skjuts upp – vi återkommer med nytt datum senare

Vi tackar all personal i skolorna, som gör ett så otroligt viktigt jobb i vårt samhälle, och önskar er styrka i svåra tider!

Hälsningar,

ILS2-projektets personal

Att öva läsflyt, eller sätta fart på läsningen?

I det fortsatta ILS-projektet, ILS 2, ingår som mål att göra en ny version av Spel-Ett med fokus på övning i läsflyt.

Läsflyt i sig är invecklat. Många ser att det i läsflytet också ska ingå en komponent av förståelse. Läsningen ska alltså inte enbart bli rätt och gå raskt framåt utan den ska också ske med inlevelse (s.k. prosodi). För att uppnå detta läsflyt räcker det inte enbart att man tränat den mekaniska avkodningen utan läsaren behöver också hela tiden följa texten med en aktiv förståelse, som hjälper hen att leva sig in i innehållet. Att mäta läsflyt blir följaktligen en riktig utmaning. Här spelar nog en närvarande och uppmärksam lärare en avgörande roll!

I ett spel, som Spel-Ett, behöver fokus ligga på mekanisk träning. Därför funderar vi nu i projektet på vilka delar av läsningen som är de viktigaste för att barnen ska få fart på sin läsning. Vi i Svenskfinland är mest bekanta med Lundbergs stadieteori för läsutvecklingen där den sista nivån är s.k. ortografisk avkodning. Läsningen bygger då dels på hela ord som identifieras som hela visuella enheter, dels på orddelar (dvs. morfem, som t.ex. sol+stol, o+säker). Men hur fungerar det här egentligen i verkligheten?

Hösten 2020 ska vi pröva innehåll i den nya versionen av Spel-Ett för att ta reda på vilken slags träning som kunde hjälpa upp lästakten hos elever i årskurs 2 och 3. Under Educa-mässan rekryterade vi speciallärare som vill vara med i utprövningen och det har varit roligt att märka hur stort intresset är! Kanske är det många som märkt nyttan med nuvarande Spel-Ett som komplement till läsundervisningen för nybörjarna. Förhoppningsvis kan vi nu tillsammans hitta en fortsättning på spelet, som kan stöda läsningen också då barnen redan knäckt den grundläggande läskoden men ännu behöver övning för att få fart.

Om du är intresserad av att delta i utprövningen och ännu inte hört av dig till oss, så är du mycket välkommen att göra det!

Kontakta då Nea och/eller Paula, nea.kronberg@nmi.fi eller paula.salmi@nmi.fi

Nästan hundra besökare deltog i vårt lotteri på Educa-mässan. Vår maskot Nils har dragit tre lyckliga vinnare som fått varsitt materialpaket.

ILS2 -projektet önskar er soliga vårvinterdagar!

ILS på Educa

Hela ILS-gänget från Niilo Mäki Institutet var i januari i Helsingfors på Finlands största riksomfattande evenemang inom undervisningssektorn, nämligen Educa-mässan. Vi fanns i Niilo Mäki Institutets monter. Det var trevligt att träffa många gamla bekanta från våra fortbildningar på mässan, men också många nya intresserade besökare. Educa-besökarna fick diskutera med oss anställda om projektet och bekanta sig med de kartläggningsmaterial och handböcker vi gett ut under ILS1-projektet samt om planerna för det fortsatta ILS2-projektet.  

Under ILS 1 har vi publicerat material för läsning, skrivning och benämning. ILS – Individuell  Läsning och Skrivning är ett kartläggningsmaterial för åk 1, 2, 3 och 5 med finlandssvenska normer. Med hjälp av kartläggningsmaterialet kan du följa upp elevernas läs- och skrivutvecklingen från hösten på åk 1 till våren i åk 5. SSB – Test i Snabb Seriell Benämning är ett testmaterial för snabb benämning i åk 1, 2, 3 och 5.  Forskningen visar att benämningsförmågan har ett starkt samband med hur eleverna utvecklar flyt i läsningen. VBT – Verbbenämningstest, som också utkommit under våren 2019, är främst ett arbetsredskap i benämning för talterapeuter.

Vi publicerade även handböcker som riktar sig till personal i skola och dagvård som arbetar med elever och barn i behov av stöd för självreglering och uppmärksamhet. Två handböcker översattes från finskan: Fokus – Träningsprogram i smågrupp för 8−11-åringar med uppmärksamhets och koncentrationssvårigheter (Kummi 8) och Hurtig – En konsultationsmodell för daghem – strukturerat stöd för rastlösa barn (Kummi 13). Och handboken Självreglering och exekutiva färdigheter – Att stödja riktning, motivation och kapacitet i skolan (Kummi 19) utarbetades enbart på svenska.

ILS-projektet utvecklar nu inom ILS 2 bland annat Spel-Ett och söker speciallärare för utprovning av Spel-Ett Läsflyt. Vi utvecklar under våren en ny version av Spel-Ett, som ska ge eleverna träning i läshastighet för att få flyt i läsningen. Den nya spelversionen prövas i slutet av vårterminen och kommande hösttermin 2020. Vi söker speciallärare som tillsammans med sina elever i åk 2 och 3 vill vara med och pröva spelet.

För mer information kontakta Nea Kronberg (nea.kronberg@nmi.fi) eller Paula Salmi (paula.salmi@nmi.fi)

Disputation: Elever behöver vuxnas stöd för att utveckla god självregleringsförmåga

Lördagen 16.11 disputerade vår egen Mika Paananen. Titeln för hans avhandling är “Mastering Learning Situations – Self-Regulation, Executive Functions and Self-Regulatory Efficacy among Elementary School Pupils”. I sin lectio praecursoria, tog Mika ställning för en skola där varje elev får det stöd som behövs för att kunna utveckla en bättre självreglering utgående från egna förutsättningar. (För en definition på självreglering, se här).Han konstaterade att det finns skillnader mellan elever i hur dessa färdigheter utvecklas och att det därför inte går att göra enkla antaganden om när man borde kunna vad.

Som en del av sin avhandling har Mika studerat elevers uppfattade självförmåga gällande självreglering (self-regulatory efficacy) och hur den hänger ihop med verklig förmåga och till exempel tidigare upplevelser av att lyckas. Mika har också genomfört en interventionsstudie, där effekten av träning av exekutiva färdigheter i smågrupp (Fokus/Maltti) undersöktes. I den studien kunde han påvisa att strukturerad träning har en effekt på självreglering och akademiska färdigheter.

Mika Paananens avhandling finns att läsa i sin helhet här (på engelska).

Ett stort grattis till Mika för ett lyckat försvar av sin avhandling! Vi fortsätter jobbet inom ILS2 med att stöda alla elevers möjligheter att utveckla bästa möjliga självregleringsfärdigheter och akademiska färdigheter. Nu under ledningen av en pinfärsk doktor.

ProSkola – en del av ILS-2 projektet

Som en del av ILS-2 projektet kommer vi under åren 2019-2022 att starta upp och implementera en modell som går under namnet ProSkola i flera finlandssvenska skolor. Modellen, som bygger på beteendepsykologiska principer med fokus på positivt samspel, är redan i användning i många finska skolor och i skolor runtom i världen. På finska går modellen under namnet ProKoulu och internationellt kallas modellen SWPBIS (School Wide Positive Behavior Intervention and Support) eller PBS (Positive Behavior Support). På svenska kommer modellen alltså att gå under namnet ProSkola.

Vad är ProSkola (eller PBS)?

ProSkola är en modell som utvecklats för att stödja positivt beteende i skolan. I modellen utgår man från beteendepsykologiska grundprinciper om att framför allt förstärka positivt beteende och underlätta för både vuxna och barn att handla enligt vissa uppställda beteendeförväntningar. Man utgår från vissa principer, eller värderingar. Alla på skolan, såväl personal som elever, är involverade i att bestämma dessa och förbinder sig sedan att följa dem. Från de allmänna principerna, eller värderingarna, funderar man sedan vad detta betyder i praktiken. Respekt är ett exempel på en värdering som många skolor valt som en av sina grundvärderingar. På skolan funderar man sedan gemensamt och bestämmer sig för hur det konkret ser ut i klassrummet, i korridoren, i badrummet, i matsalen, när man respekterar varandra. Dessa beteendeförväntningar ska sedan tydliggöras så att alla är medvetna om dem. Ett gott stöd på allmän nivå är alltså utgångspunkten. När detta fungerar är det relativt enkelt att bygga på med mera individualiserade insatser för de som behöver det. Beteendeförväntningarna levandegörs med hjälp av tydliga instruktioner både skriftligt och muntligt och genom feedback som ges både muntligt och i form av konkreta märken (“tokens”) och belöningar. Det finns också ett ProSkola-team på skolan som ser till att fokus hålls på positivt beteende och att principerna hålls aktiva och levande i skolans vardag.

Tydliga beteendeförväntningar som utgår från skolans värderingar finns synliga upp på väggen runtom i skolan. De levandegörs genom att man betonar dem i vardagen.

Exempel från Amsterdam: Merkelbach Skola och SBO Prof. Dumont

Jag fick äran att vara en av ILS-projektets representanter på ett studiebesök till Amsterdam, som Svenska Kulturfonden och Stiftelsen Brita Maria Renlunds Minne ordnade för förskolepersonal i mitten av april detta år (2019). Under studieresan fick vi information om det nederländska skolsystemet och delades sedan in i mindre grupper som for på olika studiebesök till skolor och daghem i Amsterdam. Jag hade turen att få besöka två skolor som båda hade implementerat ProSkola-modellen. Jag var mycket glad att få besöka skolor, eftersom jag fick möjlighet att se hur modellen verkade fungera i en icke-finländsk kontext!

Studiebesök till Merkelbach Skola i Amsterdam

Merkelbach Skola och SBO Professor Dumont är båda skolor lite utanför centrum av Amsterdam. I dessa områden bor relativt mycket folk med olika nationaliteter, vilket också återspeglas i att en relativt stor andel av skolornas elever har annat modersmål än holländska. Merkelbach skola är en allmän skola, medan SBO Professor Dumont är en skola för elever med olika inlärnings- eller beteendeproblem.

Första intrycket när vi kom in i Merchelbach skolas skolbyggnad var att de måste ha städat före vi kom: allt var i tipptopp skick, jackorna hängde snyggt på krokar och väskorna var placerade i rad på hatthyllorna ovanpå. På väggarna fanns laminerade A4-pappersark med tydligt utskrivna beteendeförväntningar. Eleverna var främst inne i klassrummen, men de som hade ärende utanför klassrummet rörde sig lugnt och stilla. Rektorn skrattade när jag frågade om de nyss städat och sa att nej, ordning är bara något som hör till värderingen respekt som är en del av skolans ProSkola-riktlinjer.

Eftersom respekt, vänlighet och ansvar är viktiga värderingar i den här skolan värdesätter man också ordning och reda i praktken. Detta syns i korridoren.

Positiva erfarenheter av ProSkola

Trots fokus på ordning var det ingen auktoritär stämning i skolan. Vi fick besöka olika klassrum och från mitt besök i en klass med 9-10-åringar var det tydligt att eleverna verkade trivas: flera sa att det bästa med skolan var deras fina lärare. Personalen verkade väldigt nöjda med programmet och eleverna likaså. Det fanns tydliga regler, lärarna påmindes om att ge positiv feedback och det fanns tydliga sätt att hantera problemsituationer. Om det uppstod problem med någon elev sattes extra stöd in med tydligare beteendeförväntningar (tätare feedback och även ett belöningssystem) och ett närmare samarbete med hemmet. Personalen på skolan samarbetade, det fanns möjlighet att konsultera beteendecoachar, familjearbetare och skolpsykolog. Största utmaningen med att implementera ProSkola-modellen var enligt rektorn att lära sig hur man skulle reagera vid problemsituationer och hur man skulle lära ut beteendefärdigheter. Modellen tar 3 år att implementera, och rektorn upplevde att det krävdes den tiden för att ändra kulturen i skolan.

I SBO Professor Dumont hade man liknande erfarenheter av ProSkola-modellen. Svårigheterna där bestod av lärarbrist och att det på grund av många personalbyten och många obehöriga lärare var svårt att upprätthålla principerna för ProSkola tillräckligt systematiskt. Elevunderlaget var också mera utmanande, med många barn med specialbehov. Rektorn var ändå mycket nöjd med programmet. Hon berättade att skolan för 5 år sedan hade fått varningar av staden eftersom de hade så grava problem och undermåliga resultat. De hade tagit in ProSkola-programmet i det skedet och nu, 5 år senare, löper vardagen i skolan på ett helt annat sätt. Trots rekryteringssvårigheterna är det ett krav att alla nya lärare ska vara villiga att följa ProSkola-principerna. “Because it works” konstaterade rektorn.

Studiebesök vid MerkelBach skola. Vi fick höra hur de implementerat trestegsstödet och hur man också där integrerar principerna för ProSkola.

Skolorna i Amsterdam skiljer sig på många sätt från skolorna i Finland. Det läggs t.ex. stor vikt vid testningar och uppföljningar av eleverna. Eleverna måste i ett tidigare skede, redan i lågstadiet, välja bana i livet (yrkesinriktad eller teoretiskt inriktad). Man pratar ganska snabbt om begåvning och intelligens när det gäller elevens prestationer. I alla fall i de skolor vi fick besöka sågs nivåindelning som en enbart positiv sak, något som gjorde det möjligt för alla elever att få undervisning enligt sin egen nivå. På de skolor vi fick besöka hade man också ett tätare samarbete inom skolan, mellan lärare och mellan lärare och övrig elevvårdspersonal. Man kunde ha en expert som kom in i klassen och observerade med relativt låg tröskel. ProSkola-modellen förutsätter ett tätt samarbete mellan skolans vuxna. Om jag tänker på utmaningarna med att implementera ProSkola-modellen i Finland, så tror jag att de är ganska lika som de i Amsterdam. Samtidigt tror jag att skolkulturen i Finland har en starkare betoning på den enskilda lärarens självständighet, vilket gör att skolöverskridande regler och samarbete kan kräva en viss kulturförändring.

Sammanfattning

De erfarenheter jag fick av studiebesöksresan till Amsterdam och av att få se ProSkola-modellen i praktiken fick mig att känna mig väldigt glad att modellen nu kommer att tas i bruk i Svenskfinland. ProSkola är en modell där ordning och tydliga beteendeförväntningar kombineras med samarbete, värme och uppmuntran. Det är en modell som förbättrar trivseln för både skolpersonal och elever. Den kräver mycket av de vuxna i form av samarbete och vilja att själv lära sig nytt, ta emot feedback på sitt eget sätt att jobba och hålla fokus på det positiva. Den kräver tid, eftersom det handlar om att förändra skolkulturen, men det verkar utifrån de erfarenheter jag fick i Amsterdam vara väl värt besväret! En skola där personal och elever trivs stärker både inlärningen och välmåendet.

Jag kommer själv att avsluta mitt arbete för NMI och fortsätta med andra utmaningar, men jag önskar mina kollegor lycka till med att föra det här otroligt viktiga arbetet vidare!

Med önskan om en fin sommar,

Susanna Slama, Niilo Mäki Institutets ILS-projekts projektforskare 2015-19

Svenskspråkigt specialnummer av NMI Bulletin

Fredagen 31.5 2019 utkom det första svenskspråkiga specialnumret någonsin av NMI Bulletin – Tidskrift om lärande och inlärningssvårigheter. Det handlar alltså om en vetenskaplig tidskrift där det publiceras forskning via en process som kallas referentgranskning. Det här innebär att andra forskare, som valts ut av redaktionen på tidskriften, innan publikationen läser igenom och kritiskt utvärderar artiklarna. Om en artikel inte uppfyller tidskriftens krav så godkänns den inte för publikation. Om artikeln som helhet anses vara tillräckligt bra så får skribenterna feedback och förbättringsförslag av granskarna och ges sedan möjlighet att korrigera och förbättra sin artikel och möjligtvis få den godkänd för publikation efter redigering.

Att publicera en vetenskaplig artikel i en referentgranskad tidskrift som sedan läses och hänvisas till av andra forskare är grunden för att som enskild forskare eller forskningsgrupp nå ut med sitt eget arbete, men också för att avancera ifrågavarande vetenskap som helhet. Framtida forskning bygger på tillgång till tidigare publicerade resultat och reflektioner. Vi kan och bör vara försiktiga med att dra alltför långt gående slutsatser av en enskild studie eller artikel, men då tillräckligt många (väl genomförda och referentgranskade) studier visar samma eller liknande resultat så kan vi börja lita på att de ger en sanningsenlig bild av verkligheten.

Varför då ett svenskspråkigt specialnummer? Den överlägset största delen av forskning publiceras nuförtiden på engelska och av helt goda skäl. Inom de humanistiska vetenskaperna var 77% av alla artiklar skrivna på engelska (över 5 år, sammanlagt 265000 publikationer, källa: Research Trends, 2013). Det har visat sig att engelskspråkiga artiklar citeras oftare, åtminstone enligt en undersökning som fokuserade på naturvetenskaper, där en ännu större andel av publikationerna är engelskspråkiga.

Tanken med ett forskningens “lingua franca” är logisk och på många sätt positiv. Genom ett gemensamt språk kan vi effektivare dela och ta del av en stor mängd forskning från hela världen. Det blir lättare att samarbeta och jämföra resultat som fås från olika delar av världen och olika kulturer. Samtidigt finns det också nackdelar med att så mycket av den forskning som publiceras skrivs på ett annat språk än författarnas modersmål. Språkkunskaperna är inte alltid tillräckliga och alla forskare får inte heller tillgång till resurser för att till exempel låta artikeln granskas. Att publicera på engelska kan också försämra möjligheterna att sprida sina resultat lokalt, vilket för många studier kan vara av större praktisk vikt än att de når en global spridning (läs mer om ämnet här.) Överlag har också vetenskapliga artiklar blivit svårare att läsa under det gångna århundradet, något som kanske också kan förklaras av att så många skriver på ett främmande språk. Det är ju nog så svårt att skriva förståeligt om komplicerade saker på sitt eget modersmål…

Vad gäller den aktuella publikationen av en finländsk vetenskaplig tidskrift med material enbart på svenska så vill jag argumentera för den och för framtida motsvarande just av ovan nämna skäl. Mycket av forskningen och materialet som presenteras i tidskriften är uttryckligen ämnade för finlandssvenska skolor. Resultaten gäller våra finlandssvenska barn och vi hoppas att genom den här publikationen nå ut till en läsarskara som utöver forskare består av personal i skolor och daghem, och varför inte även föräldrar som vill få en insikt i hur vi jobbar med barnen och varför. Vissa av artiklarna innehåller visserligen en hel del vetenskaplig jargong, i synnerhet då vi beskriver analysmetoder och statistik, men samtliga skribenter har ändå strävat efter att diskutera resultaten av sina studier på ett öppet och förståeligt sätt, och vi har haft fördelen att göra det på det språk vi kan bäst. Visst har det också varit en utmaning att leta reda på svenska översättningar av termer som vi i det dagliga arbetet oftast läser på engelska, men jag tror att den processen också gör oss bättre på ett område som många forskare borde öva sig mer på: att kommunicera våra resultat till människor omkring oss på ett begripligt sätt.

Med det sagt så uppmuntrar jag var och en att ta del av vårt arbete och förhoppningsvis lära sig nåt nytt av den allra färskaste svenskspråkiga forskningen.

Trevliga lässtunder önskar alla vi i ILS-projektet, övriga skribenter som bidragit samt redaktionen för specialnumret!

Vårhälsningar från lässidan inom ILS-projektet!

Snart är det här läsåret slut och vi avrundar också småningom ILS-projektet. För båda delprojekten har det varit en intensiv vår med mycket arbete. Vi ordnade två lyckade slutseminarier i Helsingfors och Vasa i början av året med både inbjudna gästföreläsare och egna föreläsningar.

Efter slutseminarierna har lässidan haft skolningar på olika orter i Svenskfinland i användningen av de kartläggnings- och testmaterial som vi utarbetat under projekttiden; ILS – Individuell Läsning och Skrivning (Risberg m.fl., 2019) och SSB – Test i Snabb Seriell Benämning (Salmi m.fl., 2019). Det kändes viktigt och bra för oss att få bjuda er på dessa utbildningsdagar där innehållet fokuserade på praktisk användning men också på den vetenskapliga grund materialen baserar sig. Både ILS och SSB har normer för årskurserna 1, 2, 3 och 5. SSB-testet har även normer för förskolan. För er som inte rymdes med eller hade möjlighet att delta i skolningarna kommer nya chanser i höst i och med två UBS-finansierade skolningar som ordnas i Vasa och Helsingfors. Datum för dessa är inte fastställda, men information om dem kommer i början av hösten. Därtill ordnas en lite mer omfattande skolning på 2 sp inom LUKILOKI-fortbildningen (Jyväskylä universitet) den 30.10 i Tammerfors. Läs mera om den på www.koju.nmi.fi där du också kan anmäla dig om du önskar delta.

ILS – Individuell Läsning och Skrivning har funnits till försäljning en månad nu, och SSB – Test i Snabb Seriell Benämning går också inom kort i tryck. Även VBT – Verbbenämningstest (Laine m.fl., 2019) som främst är riktat till talterapeuter och psykologer utkommer snart. Materialen hittas på samma webbplats som utbildningarna (se ovan).

För en vecka sedan deltog Ann-Katrine Risberg och Pia Vataja i konferensen Skriv! Les! som arrangerades av Lesesenteret i Stavanger i Norge. Båda medverkade med varsin presentation med forskningsresultat från ILS-projektet. Den tre dagar långa konferensen innehöll intressanta föreläsningar om läsning och skrivning ur olika synvinklar.

Även om ILS-projektet nu avslutas, så fortsätter glädjande nog vårt arbete inom ILS2-projektet tack vare fortsatt finansiering från Svenska kulturfonden, Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne och Svenska folkskolans vänner. Inom det kommande ILS2-projektet planerar vi att följa läs- och skrivutvecklingen åtminstone upp till årskurs 7 för den elevgrupp vi hittills följt till årskurs 3. Därtill ingår bl.a. utarbetande av kartläggningsmaterial för årskurserna 7 och 9.

Vi hoppas på fortsatt gott samarbete med skolorna de kommande åren! Men först önskar vi er alla en skön sommar med välförtjänt ledighet. 

Forskare/projektarbetare sökes

Niilo Mäki Institutet söker fr.o.m. 1.8 2019 en forskare/projektarbetare till ILS2-delprojektet för beteende, självreglering och uppmärksamhet. Fullständig annons finns här: