Välbehövd gemensam tid
Utan desto vidare introduktioner kommer här första blogginlägget. Ifall du läser det här utan att känna till ILS-projektet (InLärning och Stöd i finlandssvenska skolor) så uppmanar jag dig att skumma igenom informationen som finns annanstans på den här webbsidan, t.ex. här, här och här.
Första egentliga inlägget på bloggen blir lämpligen nog ett kort skriveri om två saker som är centrala för det här projektet: distansjobb och kollegor. Vi var nämligen i Jyväskylä 26-27.1 på Projektdagar; första (nästan) helt gemensamma dagarna för personalen från ILS-projektets två delprojekt. På programmet stod förstås en hel del både praktiska och teoretiska frågor kring vårt arbete (vem testar vad, när och hur; hur många psykologistuderande behövs det för att byta en glödlampa m.m.) – men även om dessa tog upp lejonparten av tiden så var nog de mindre formella gemensamma aktiviteterna minst lika viktigt.
Majoriteten av ILS-personalen efter en intensiv timme på Prison Island i Jyväskylä. ”L”-et står för ”Lärande”, inget annat. 🙂
Vi som jobbar inom projektet är anställda av Niilo Mäki Institutet, som finns i Jyväskylä. Eftersom en stor del av vårt jobb handlar om kontakter till finlandssvenska skolor jobbar vi ändå mest på distans från våra respektive hemorter – Helsingfors, Kyrkslätt, Malax och Tammerfors. Projektledningen finns dock på Niilo Mäki Institutets huvudkontor. I Helsingfors har vi ett rum där tre av oss oftast jobbar tillsammans, men hela projektpersonalen är väldigt sällan fysiskt på samma ställe. Trots det har vi nog haft ett mycket fungerande samarbete. Detta dels tack vare tekniska lösningar såsom bra möjligheter till videokonferenser, dels tack vare mänskliga faktorer som en fungerande kombination av spelregler och flexibilitet.
Personligen är det här projektet min första erfarenhet av att jobba på distans. Det saknar inte utmaningar. Jag är nog väldigt nöjd över arbetsrummet i Helsingfors där vårt ”minikollegium” friskt kan byta idéer, hjälpas åt då det till exempel skall postas tusentals enkäter och dessutom gå på lunch tillsammans och diskutera köksremonter. Distansjobbet ger ändå en flexiblitet som ibland gör det mycket lättare att få små saker i vardagen att gå ihop. Och det fungerar. Tidtabellerna håller, materialet som skall analyseras rullar in och snart skickas än fler enkäter och frågeformulär ut. Vi har naturligtvis en massa lärare, skolpsykologer, elever och föräldrar att tacka för detta – Tack till er! -, men inget av det här skulle ha varit möjligt utan den här gruppen av professionella, trevliga och hårt arbetande projektanställda och projektledare.
Vi är cirka ett halvt år in i ett nästan fyra år långt projekt och jag ser definitivt fram emot resten!
Henrik,
projektforskare – ILS självreglering och uppmärksamhet