Educa 2016

Under veckoslutet besökte en del av de anställda inom ILS-projektet Educa-mässan i Helsingfors. Educa är det största riksomfattande evenemanget inom undervisningssektorn och ordnades i mässcentret i Helsingfors under tiden 29 – 30.1.2016. Programmet var lika digert och mångsidigt som alltid. Det innehöll högklassiga föreläsningar och en stor utställning med läromedel och material. Niilo Mäki institutet hade en egen avdelning på mässan där vi presenterade både vår verksamhet och våra projekt. Den nya broschyren om ILS-projektet lanserades också på mässan och fick mycket uppmärksamhet.
Det var trevligt att träffa och talas vid med våra samarbetspartners samt möta både lärare och personal från daghemmen som är med i vårt projekt. ILS-projektet är väl mottaget ute på fältet bland både skolor och daghem. Materialet som utarbetas verkar vara mycket efterlängtat och uppskattat.

Det svenska programmet har blivit digrare år för år. FSL, svenskspråkiga läromedelsförlag och finlandssvenska organisationer inom utbildningssektorn deltog i Educa som utställare och programarrangörer. Våra finansiärer fanns också med bland utställarna och delade ut vår broschyr.
Av föreläsarna i Svenska hörnan vill jag lyfta upp den aktuella förläsaren Satya Brink. Hon föreläste om Utbildning: Ett lyft för livet – Uppmuntra läsglädje för lyckat lärande. Innehållet i hennes föreläsning behandlade bl.a. att skillnader i läskompetens påverkar chanserna i livet och framtida goda tillfällen. Det här bara förstärker våra tankar inom ILS-projektet att det är väldigt viktigt att utarbeta effektiva verktyg och metoder för att både kartlägga och stöda elevers läs- och skrivutveckling och hitta de elever i tid som behöver stöd för sin läsutveckling. Arbetet fortsätter!

Text och bild: Pia Vataja

Sonja Ollas-Airinen
Sonja Ollas-Airinen, projektombudsman inom utbildning, från Svenska kulturfonden
Christer Holmlund och Sabina Lindholm
Christer Holmlund, förbundsordförande, FSL tillsammans med Sabina Lindholm, medlem i FSL:s förbundsstyrelse
Christina Anderssén
Christina Anderssén, utbildningsråd inom Svenskspråkig utbildning och småbarnspedagogik, Utbildningsstyrelsen

Välbehövd gemensam tid

Utan desto vidare introduktioner kommer här första blogginlägget. Ifall du läser det här utan att känna till ILS-projektet (InLärning och Stöd i finlandssvenska skolor) så uppmanar jag dig att skumma igenom informationen som finns annanstans på den här webbsidan, t.ex. här, här och här.

Första egentliga inlägget på bloggen blir lämpligen nog ett kort skriveri om två saker som är centrala för det här projektet: distansjobb och kollegorVi var nämligen i Jyväskylä 26-27.1 på Projektdagar; första (nästan) helt gemensamma dagarna för personalen  från ILS-projektets två delprojekt. På programmet stod förstås en hel del både praktiska och teoretiska frågor kring vårt arbete (vem testar vad, när och hur; hur många psykologistuderande behövs det för att byta en glödlampa m.m.) – men även om dessa tog upp lejonparten av tiden så var nog de mindre formella gemensamma aktiviteterna minst lika viktigt.

Prison_Island_ILS
Majoriteten av ILS-personalen efter en intensiv timme på Prison Island i Jyväskylä. ”L”-et står för ”Lärande”, inget annat. 🙂

Vi som jobbar inom projektet är anställda av Niilo Mäki Institutet, som finns i Jyväskylä. Eftersom en stor del av vårt jobb handlar om kontakter till finlandssvenska skolor jobbar vi ändå mest på distans från våra respektive hemorter – Helsingfors, Kyrkslätt, Malax och Tammerfors. Projektledningen finns dock på Niilo Mäki Institutets huvudkontor. I Helsingfors har vi ett rum där tre av oss oftast jobbar tillsammans, men hela projektpersonalen är väldigt sällan fysiskt på samma ställe. Trots det har vi nog haft ett mycket fungerande samarbete. Detta dels tack vare tekniska lösningar såsom bra möjligheter till videokonferenser, dels tack vare mänskliga faktorer som en fungerande kombination av spelregler och flexibilitet.

Personligen är det här projektet min första erfarenhet av att jobba på distans. Det saknar inte utmaningar. Jag är nog väldigt nöjd över arbetsrummet i Helsingfors där vårt ”minikollegium” friskt kan byta idéer, hjälpas åt då det till exempel skall postas tusentals enkäter och dessutom gå på lunch tillsammans och diskutera köksremonter. Distansjobbet ger ändå en flexiblitet som ibland gör det mycket lättare att få små saker i vardagen att gå ihop. Och det fungerar. Tidtabellerna håller, materialet som skall analyseras rullar in och snart skickas än fler enkäter och frågeformulär ut. Vi har naturligtvis en massa lärare, skolpsykologer, elever och föräldrar att tacka för detta – Tack till er! -, men inget av det här skulle ha varit möjligt utan den här gruppen av professionella, trevliga och hårt arbetande projektanställda och projektledare.

Vi är cirka ett halvt år in i ett nästan fyra år långt projekt och jag ser definitivt fram emot resten!

Henrik,
projektforskare – ILS självreglering och uppmärksamhet